onsdag, augusti 20, 2008

Löntagaren 4.3.2005 2/05 arbetsmiljö opera musiker

Jag har skrivit om barberare och fiskare med handproblem och karpaltunnelsyndrom. Yrkesmusiker är också en en utsatt arbetsgrupp. Hur står det till med karpaltunnlarna i våra stora orkestrar?

Löntagaren 4.3.2005 2/05 arbetsmiljö opera musiker: "En och annan musiker sträcker ut benen, söker en bekväm position på den ställbara stolen. En stol är annorlunda, högre och rund och saknar ryggstöd. På den sitter en späd, blond kvinna — Liisa Karikuusi-Pihlaja spelar II violin och har på Operans bekostnad fått en specialstol.

"Fysiken sätts på prov", skriver Löntagaren och fortsätter:

Liisa Karikuusi-Pihlaja började spela violin då hon var åtta år. Tolv år gammal började hon spela i Kouvola stadsorkester. Finlands Nationalopera har varit hennes arbetsplats sedan 1982.

– En vanlig arbetsvecka för oss i orkestern innebär jobb fyra kvällar och tre dagar. Arbetsdagen är tudelad, vi övar från klockan 11 till 14 eller 14.30. På eftermiddagen har vi 'ledigt', nåja vi förbereder oss för kvällens föreställning: äter, vilar, övar. Klockan 19 tar arbetet vid igen och slutar kring klockan 22, eller 22.30, berättar hon.

Om det inte är en Wagneropera vill säga. Då kan föreställningen räcka i fyra, fem timmar. I Wagners Rheingold spelar orkestern utan paus i 2.45.

– Vi violinister spelar ofta nästan utan paus — våra stämmor har vanligen bara några takter i följd då vi inte spelar. I princip sitter vi i samma ställning med armen i upphöjt, vågrätt läge i flera timmar. Och en opera pågår åtminstone tre timmar jämfört med en symfonikonsert som varar 1½ till 2 timmar, påpekar Karikuusi-Pihlaja.

Helge: Bord man bjuda på Mediracer på arbetsplats undersökningar åt musiker?
Skicka en kommentar