lördag, oktober 06, 2007

Svensk Handkirurgisk Förening

Helge: Närmare uppgifter om den handkirurgisa föreningen via linken in rubriken eller linken här nedanför. Läs en intressant historisk beskrivning av handkirurgi och dess utveckling. Samtidigt får man en bild om utvecklingen i Sverige.

Svensk Handkirurgisk Förening: "Historik På papyrus rullar skrevs redan 2800BC om kliniska observationer av olika övre extremitetsskador och deras behandling. Såväl Hippocrates som Homeros (Iliaden) har beskrivit extremitetsskador, inklusive fingerfrakturer och distorsioner, och deras behandling.

Att det inte är lätt att behandla handskador som exv. senskador har Fritiof Nilsson Piraten betonat i 'Bock i Örtagård'. En av den handskadades vänner beskriver målande att 'det är lika lätt att läka en sena som att sätta på huvudet på en halshuggen'.

Helge: En förklaring till behovet av specialisering...

De ekonomiska förordningarna om extremitetsskadebehandling grundlades också redan 2000 BC i Babylon där man betonade att 'if a doctor has healed a Freeman´s broken bone or has restored diseased flesh, the patient shall give the doctor five shekels of silver'.

Helge: Money involved in the healing. Sounds like strong governement. THIS applies to Sweden of today, I guess.

Hand- och extremitetsskador har således historiskt varit av stort intresse. Detta har också satt spår i den medicinska litteraturen. Artiklar inom handkirurgiska ämnesområden skrevs i Sverige redan i slutet på 1800-talet.

Artiklar i början på 1900-talet beskrev problem och behandlingar relaterade till såväl kongenitala anomalier, handinfektioner som handledstrauma. Det bör betonas att författarna var ofta kollegor inom allmänkirurgin. Artiklar i början på 1900-talet beskrev problem och behandlingar relaterade till såväl kongenitala anomalier, handinfektioner som handledstrauma.

Extremitetsskador, och särskilt nervskador, uppkomna i strid under andra världskriget ställde krav på dåtidens kirurger att förbättra behandlingen av sådana skador. Behandlingsprinciperna för extremitetsskador och särskilt handskador förbättrades avsevärt och flera amerikanska kirurger arbetade med dessa problem.

Den mest berömde amerikanske handkirurgen, Sterling Bunnell, skrev 1944 en stor volym, "Surgery of the Hand", och redan året därpå grundades American Society for Surgery of the Hand.

Intresset i Sverige för Handkirugi växte fram och ämnesområdet började utvecklas redan på 1940-talet. Utvecklingen har beskrivits i en utmärkt översikt om svensk handkirurgi (Hagert CG. The history of hand surgery in Sweden; J Hand Surg [Br]. 26(1):78-83, 2001).


Erik Moberg, som var utbildad allmänkirurg och ortopedkirurg i Lund, började intressera sig specifikt för trauma och handkirurgi. Erik Moberg, kallad "handkirurgins fader" i Skandinavien, flyttade 1942 till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Han gästade Bunnell och andra handintresserade doktorer i USA under en längre tidsperiod under 1947. Efter hemkomsten 1948 skrev Erik Moberg själv en bok, "Akut handkirurgi", som översattes och spreds till många länder. Moberg organiserade den första handkirurgiska vårdavdelningen i Skandinavien på Sahlgrenska sjukhuset 1949.

Erik Moberg var en mycket dynamisk man på många vis och utvecklade också den rekonstruktiva handkirurgin hos tetraplegiker efter sin pensionering. Han publicerade en mängd artiklar inom ämnesområdet Handkirurgi och han var dessutom en duktig men krävande lärare. Äldre kollegor, som kommer ihåg tjänstgöringen hos Moberg, berättar att man som underläkare var ständig jour 7 dagar i veckan under flera månader i följd.

Helge Wulff som var professor i kirurgi på Malmö Allmänna Sjukhus insåg tidigt nödvändigheten att specialisera sig inom olika kirurgiska fält. Han ordnade så att en av hans kirurger, Nils Carstam, fick tillbringa dels ½ år hos Moberg i Göteborg, dels ½ år hos Bunnell och andra handintresserade doktorer i USA.

När han kom hem därifrån startade han 1950 den första handkirurgiska vårdavdelningen i Malmö. Helge Wulff undertecknade ett PM som kan betraktas som den första "nivåstruktureringen" för handkirurgi där man rekommenderade vilka handskador som skulle skickas till Carstam för behandling. Carstam var i princip jour varje dag i cirka 10 års tid. 1962 blev enheten den första oberoende Handkirurgiska kliniken i Sverige.

Lars Önne arbetade tillsammans med Erik Moberg 1952 och återvände därefter till Stockholm och startade upp handkirurgin på Kirurgkliniken på Serafimersjukhuset. Han efterträdde 1967 Magnus Bäckdahl som handkirurg på Plastikkirurgiska kliniken, Karolinska sjukhuset. Först 1982 bildades den första oberoende Handkirurgiska kliniken i Stockholm på Sabbatsbergs sjukhus under ledning av Håkan Lugnegård. Gunnar Strandell är en annan handkirurg som arbetade på St Görans sjukhus i Stockholm och är också en av de tidigt specialiserade handkirurgerna i Sverige.

Flera av Erik Mobergs och Nils Carstams samtida blev också handkirurger på heltid och de startade nya centra för handkirurgi i Sverige, Lennart Mannerfelt, Lund, 1964 och Göran Lindström, Umeå, 1975. Två andra lärjungar till Moberg blev plastikkirurger, nämligen Ivar Isacsson som blev klinikchef inom plastikkirurgi i Linköping i slutet på 1960-talet.

Han startade en handkirurgiverksamhet där som lade grunden för en egen handkirurgisk enhet 1987. Holbus Mattsson flyttade till Örebro där han 1974 startade en egen handkirurgisk enhet tillsammans med plastikkirurgiska avdelningen.

Sune Johansson som var plastikkirurg, utbildade sig inom handkirurgin såväl i USA som hos Nils Carstam i Malmö och blev 1967 chef för en handkirurgisk enhet tillsammans med plastikkirurgiska kliniken på Uppsala Akademiska Sjukhus.

Erik Moberg arbetade mycket med principen "extremitetskirurgi" men han stöttade dock helt det beslut som kom 1969 att göra handkirurgin till en självständig specialitet.

Redan 1951 startade Erik Moberg tillsammans med nordiska kollegor "Nordic Hand Club" sedermera "Scandinavian Society for Surgery of the Hand". Detta var den första europeiska handkirurgiska föreningen och följde bildandet av den amerikanska handföreningen 1946.

Den skandinaviska handkirurgiska föreningen finns fortfarande kvar och har årliga möten med deltagare från hela Skandinavien. Konferensspråket har där blivit engelska och föreningen är medlem i IFSSH (International Federation of Societies for Surgery of the Hand).

Svensk Handkirurgisk Förening bildades 1973 och har fn ca 150 st medlemmar. Det bör betonas att de svenska handkirurgerna träffades dessförinnan som en sektion inom Svensk Kirurgisk Förening. 1983 inbjöds Svensk Handkirurgisk Förening att vara en officiell sektion inom Svenska Läkarsällskapet.

Svensk Handkirurgisk Förening har sitt årsmöte i samband med riksstämman varje år och har även ett vetenskapligt sk vårmöte. Ann Nachemson valdes 2001 som första kvinna till ordförande för Svensk Handkirurgisk Förening.

Den handkirurgiska specialiteten omfattar en mångfald skador och sjukdomstillstånd. I samråd med Svensk Ortopedisk Förening har utarbetats en "nivåstrukturering" där man definierar de tillstånd som bedöms kräva handkirurgisk specialistbehandling respektive de som bedöms kunna behandlas av andra kirurger som fått viss handkirurgisk träning.

Högspecialiserad handkirurgi tangerar inte bara kirurgi i allmänhet utan särskilt ortopedi, plastikkirurgi, neurokirurgi och kärlkirurgi. Många av de nuvarande specialisterna i handkirurgi är dessutom specialister i allmän kirurgi, ortopedi eller plastikkirurgi.

Specialiteten Handkirurgi har utvecklats enormt genom åren och är inte bara en anatomiskt lokaliserad specialitet utan den börjar centralt och återspeglar handens stora representation i sensoriska och motoriska centra i hjärnan.

Detta avspeglas i specifika verksamheter som rekonstruktiv kirurgi vid tetraplegi och cerebral pares samt olika typer av rekonstruktioner hos barn och vuxna med plexus brachialisskador som bedrivs i Sverige.

Den akuta handkirurgin, där mikrokirurgi som replantationer och fria lambåer ingår i den terapeutiska arsenalen, har också utvecklats mycket under senaste decennierna.

De akuta handkirurgiska åtgärderna följs dessutom av specifika rehabiliteringsprogram som utvecklas kontinuerligt tillsammans med sjukgymnaster och arbetsterapeuter med handkirurgisk inriktning.

En högt specialiserad handkirurgi kräver också en intensiv forskningsaktivitet. En stor kompetens finns inom de handkirurgiska leden där projekten spänner från studier av cellsignalering (signal transduktion) efter framför allt olika typer av nervskador till kliniska studier som utveckling av olika reparationsmetoder och endoproteser inom handled och hand samt utarbetande av nya rehabiliteringsprogram - "from molecule to man".

Den omfattande forskningen som bedrivs har ett gott internationellt renommé. Göran Lundborg fick den första ordinarie professuren i handkirurgi 1987 och det finns fn två professurer inom ämnesområdet Handkirurgi i Sverige."

Skicka en kommentar